En jävla vikvägg.

Jag tömde min lägenhet på massa grejer som jag inte ville ha längre. Jag ställde ut dessa utanför min dörr i väntan på att min rödhåriga vän Gustav skulle komma och hämta dem. Jag hade nämligen lovat bort dem till honom. Men för någon dag sedan började ett jävla väsen inträffa utanför min dörr, och likt hyenor kring ett as, så tömde de nyinflyttande grannarna mina gamla möbler för att själva bli nya ägare.

"Jaha. Ni kände det var läge att ta grejerna som stod utanför min dörr."
"Ja." svarade en av dem. "Trodde inte du ville ha dem"
"Ne, men jag har lovar bort skiten och Gustav kommer och hämtar det strax."
"Men kan vi inte bar ha det så länge?"
Jag vare sig orkade eller brydde mig om sakerna så jag lät dem ta de. "Men då får ni fan använda dem nu."

Sen ringde jag Gustav och sa att våra städare hade tagit hans möbler när dem städade korren och och jag inte märkt något.

Och så idag så ser jag detta i en skräphög utanför Nationen.

... Där stod min svindyra jävla vikvägg som Gustav hade sett fram emot att få överta. Så jävla trist.

Några väggar bara.

Jag har befunnit mig i en mycket tjock vägg i några dagar nu. Väggen inleddes med att Sebbe övergav mig i inskrivningen i fredags. Och som så många gånger när man befinner sig i en vägg, så tänker man att en fylla kan ta sig ur den - briljansen i den naiva idéen är ju obefintlig oh väggen blir bara av hårdare material.

Med två väggar i fejan, så väljer man att spela tv-spel en hel dag för att ta sig ur väggarna, återigen en idiotidé och man hamnar istället i en tredje vägg efter en "va fan, jag tar ikapp på Mintu. Jag hinner. UE har ju öppet 45 minuter till.".

Måndag - Sebbe tar en paus igen. Flera bytisar, fler bögutskott uppstår. Vallning, fjärde väggen väntar runt hörnet, jag gömmer mig i köket. Någon ropar "Aglöv!? Aglöv!?" jag gömmer mig vid diskmaskinen, kommer på att jag ju fan är novischförman, övar "Choir... Choir... inte Queer.", beger mig ut igen, Borre och Jesper tävlar om att få hålla lådan inför massa tjejer - ingen vinner, fjärde väggen har intagit fysisk karaktär i form av Norrby - källan till "Aglöv!?".

... Men allting slutade mycket bra sent igår. Efter att ha skrivit in långt över förväntan och dessutom lyckades få flera stora gäng, som skulle kolla läget på olika nationer, att skriva in sig hos oss, så försvann väggarna direkt. Idag är Sebbe där från 10 och Norrby är ivägskickad på "Helvete Norrby! Vi behöver en riktigt bra kille som vi litar på och gör ett toppenjobb! Kan du åka till Novalund hela tisdagen och hålla låda till klockan 18?"

En queer-grupp.

Jag satt och förklarade Nationens olika utskott för två utbytesstudenter tidigare idag. Som tidigare nämnts så är min engelska inte helt hundraprocentig. Men idag så flöt det på ganska bra när jag satt där lite halvsvettig och trevade mig fram på engelska med pricksäker göteborgsdialekt.

Jag pekade ner på ett papper där våra utskott stod nedskrivna och beskrev utskott för utskott. Självförtroendet var på topp och jag drog dessutom flera jokes på engelska som, givetvis, inte lockade fram några skratt, men det var ett tecken på att min självkritik gentemot min språkbegåvning var förvunnen.

"And. Yes, also, you see "kören". It's like our queer group. If you like to dance, sing and stuff."

De tittade, inte dömande men helt klart suspekt på mig efter att jag berättat om hur man kan vara med i vår "queer group" om man gillar att dansa, sjunga och "stuff". Jag kom på, precis efter att jag mött deras suspekta blickar, att jag hört ordet jag precis sa - "queer" från någon tv-serie. Men inte fan var det från Glee eller någon annan sjung-serie. Nej nej. Det kom från Fab Five. Efter en snabb reflektion så google-translatade jag i mitt huvud och fick fram meningen jag sagt till de suspekta utbytesstudenterna:

"Och. Ja, också, ni ser kören. Det är som vår böggrupp. Om du gillar att dansa, sjunga och knulla."

Jag fick en vallning efter min ytters dåliga mening, så jag gjorde det självklara. Jag reste mig abrubt, slängde fram min mobil, låtsades som att ringde ringde, skrek "Helvete Norrby! Nu får du fan göra nåt om du ska sitta här hela jävla dagarna. Hjälp dem här två nu när jag måste ta detta samtalet!", sen jag gick hem en timme.

"Ni har väl inte missat..."

Ni har väl inte missat Göteborgs Nations blogg? Där är tydligen de nya novischerna "sköna". Det är en entusiatisk analys av deras nya novischer som Joanna ger. Här på Malmös Nation är novischerna Vinnare! Det känns dessutom kul att Joanna, som skriver deras blogg, dessutom inte bara är grymt taggad, utan hon är GRYMT, taggad för terminen. Totalt taggande!

Sen känns det ju lite jobbigt att ge ett tips som kan resultera i att Gbgs Nation lockar massa novisher som är sugna på att baka lite goa bröd till lunchen eller varför inte baka lite smaskiga kakor? Men det får vi val ta när vi inte har ett bageri-utskott.

En kåt, röd och defekt chaufför.

Det ligger något isande kyligt kring yrket chaufför, tycker jag. Jag tror att det baseras på ett avsnitt från en brittisk tv-serie som hette "Mord i sinnet" eller något liknande, som jag såg när jag var sju år. Jag minns flera scener ur det avsnittet fruktansvärt väl och jag har sedan dess alltid haft fördomar gentemot chaufförer - istället för tandläkarskräck, så har jag chaufförskräck.

Scenerna jag minns är följande: Rödhårig, kåt chaufför med obestämd defekt i ansiktet plockar upp en person en regnig kväll. Den kåta chauffören börjar small-talka med sin passagerare med kåthet i rösten. Plötsligt blir passageraren rädd och vill bli avsläppt. Men den rödhåriga jäveln gasar och låser sina dörrar så passageraren blir panikslagen.
Skit samma... Det slutar i alla fall med att den kåta röda chauffören skär halsen av sin passagerare. Jag har sedan dess, som sagts, hyst fördomar mot chaufförer och FRAMFÖRALLT rödhåriga, defekta chaufförer.

Så därför är det jävligt märkligt att jag igår gjorde en kåt, rödhårig, defekt kille, som dessutom kallas sig för Räkan, till novisheriets chaufför.

När novischeriet inte jobbar.

På helgerna så jobbar inte, vare sig, novischeriet eller Qurrat. Men jag kan göra en snabb sumering av vad som sker när vi inte är i inskrivningsloungen.

Kajsa Q - vinner.


Husförman, novischförman och funkisar - vinner.


Jag själv - vinner.

Info jag vill ha.

Förra årets novischförman - AnnaKlara. Ja. Hon skriver det så. Hon bad mig, i vilket fall som helst att komma upp till henne förut för att hon "..kan ha info som du vill ha.", berättade hon.

Jaha tänkte jag, det kan väl vara bra att få lite "info som jag vill ha.". Så jag bagav mig dit. AnnaKlara öppnade dörren till hennes bårhuskvava rum som doftade likt Ullareds kosmetikaavdelning. Hon hade tydligen varit fruktansvärt sjuk hela dagen och det var bra för hennes förkylning att inte vädra rummet. Skit samma det har ingen relevans med "infon du vill ha"

"Jaha AnnaKlara, hoppas du kommer bli bättre snart då." sa jag för att få denna informationsträff att fortgå. "Vad var det för info du hade?"
"Jag har gjort lite punkter här du kan läsa och tänka på nu under inskrivningen." sa hon och tog fram en liten lapp som hon läste från högt för mig. "Tänk på att ha en skylt utanför dörren med inskrivningsaffischen och så."
"Ja det har vi redan. Sebbe fixade en trähög som han kallar för pelare som står utanför entrén."
AnnaKlara lyssnade inte utan riktade blicken ner igen mot "infon du vill ha."-lappen.
"Filip... Du måste, alltså DU MÅSTE" förtydligade hon. "..alltid le och önska alla novischer välkomna. Det är så viktigt med ett trevligt mottagande."
Jag gav AnnaKlara en förundrar blick. "Jaså, det säger du inte. Jag hade nämligen tänkt att be dem dra åt helvete när dem kommer och vill skriva in sig."
AnnaKlara gav mig en kickers/är du idiot-blick.
"Var det någon mer info du hade AnnaKlara?" fortsatte jag till AnnaKlara som nu hade en så öppen kickersmunn att flera milliliter av bakteriefylld vätska höll på att dreglas ut över hennes ryamatta.
"Ne, va fan. Nej det har jag inte."
"Nehe, aja men tack för inf...."
"Jag hörde att du startat ny blogg." avbröt hon mig abrubt.
"Ja det har jag nu under inskrivninge..."
"Kan du vänta här nere lite?" frågade hon mycket upphetsat.
"Jo, visst. Om det går relativt fort."
"Aja." sa AnnaKlara och for upp till badrummet.
Hon kom ner tre minuter senare och satte sig bredvid mig i soffan. Hon såg betydligt fräschare ut med maskara och andra produkter som antagligen varit med och fyllt rummet med doften av Ullareds kosmetikaavdelning.
"Kan inte du bara ta en bild på mig och lägga upp och skriva någon liten notis om att jag var förra årets novischförman. Eller nåt..."
Jag fick klaustrofobiska vibbar, skyndade mig upp med kameran, lovade att skriva en liten notis om vad hon önskade och så for jag iväg snabbare än Fantomen.

Så här är nu den korta notisen.

AnnaKlara - förra årets novischförman.

Att learna by doa.

"Alltså.. No. I mean, you can.. liksame make food. Psst.. Psst... Aglöv?"
Emil vänder sig, kraftigt röd och fuktig i fejan, mot mig med en vädjande blick. Han vet om att han inte ska fråga mig om engelskan och paniken om att jag är den enda i rummet nu när han sitter med en bytis är, minst sagt, påträngande.
Emil Skanne är novischeriets guldklimp. Han är kort och gott äg. Men ibland kan även den ägigaste av funkisar bli Johan Nyström-klass.
"Vad är det Emil?" frågade jag, totalt medveten om vad det gällde.
"Hur säger man fa..."
"Glöm det Emil." avbröt jag. "Learning by doing, jobbar vi i novischeriet. Learning på doing."

Jag reste mig från stolen, tog en bild på Emil när han satt frustrerad och försökte förklara våra olika utskott på engelska och gjorde en stabil tumme upp.

En snabbresumé av tre dagars inskrivning.

Inskrivningen började redan innan det började. Malmö Nations första novisch anlände redan i onsdags. Och trots att han hette Johan så kände vi direkt att han var en vinnare.

Sen fixade vi en tv till vår lounge. Tre filmer har spelats upp konstant sedan dess - qurrets film från vårbalen, en trailer till Avicii från Lund och Källarfilmen. Dessa tre filmer har sakta blivit ett tortyrredskap på mig och Sebbe som kanske sett de femtiotusen gånger nu. Scenen med Lidas som hånglar upp Axel, från qurrats film, har etsat sig fast likt en fästing på pungen, i ögonen på oss. Tv-n är igång idag igen. Lidas hångel med axel har redan visats två gånger.

Men vi är lika glada för det. Och med glädje i hela kroppen så byggde Sebbe, likt en övertaggad Ernst, vår egna "...Aglöv, har du sett att jag byggt en pelare?". Helt klart, en pelare.